Jag har tjuvstartat lite genom att vara ledig några dagar förra veckan och någon dag veckan innan dess - men nu är det dags för ledigt i minst tre och en halv vecka. Jag kommer att inleda med en resa till Medelhavet i några dagar, det ska bli skönt att påbörja nedvarvningen i det klimat som råder där.
Med klimat menar jag både väder och det mellanmänskliga klimatet.
Värmen blir lite annorlunda därnere liksom ljuset. Uppskattar de ljusa, ljumma kvällarna liksom det varma vattnet. Uppskattar också den något mer avslappnade attityden, allt behöver inte vara så upphausat utan det går att ha det avspänt och lugnt även om man käkar ute eller går ner på en bar för något svalkande efter en dag i solen.
Jag ska bara ta det lugnt och njuta. planerar att börja med att gå 5 - 6 km innan frukost de första dagarna för att senare växla till några km löpning innan frukost. Två dagar har jag lovat mig själv långpromenad mellan 15 och 18 km promenad längs stranden med ett lunchstopp efter halva sträckan.
Hoppas att dessa insatser tillsammans med något så när sparsamma matintag ska ge en kickstart på träning och viktminskning. Nödvändigt då jag satt upp målet att kunna springa ett maraton i november.
Sedan måste man ju unna sig lite också. Jag kommer nog att äta middag ute minst två av tre dagar och en och annan öl kommer det också att bli.
Ska besöka två kompisar, en bofast och en som är på ett av många tillfälliga besök liksom jag. Det ska bli trevligt.
tisdag 30 juni 2020
söndag 28 juni 2020
Efter regn kommer solsken - en universell sanning eller?
Sent under gårdags kvällen kunde man skönja tecken på ett väderomslag. Ökande vindar med lite svalare temperatur, under natten har det nog regnat lite och vid sju-tiden började det åska. Åskan höll i under en halvtimme som mest och i anslutning till den kom det lite regn. Nu har solen och värmen - i alla fall till del - återvänt, luften känns klarare och mer syrerik och jag tror minsann grönskan fick sig en uppfräschning också.
Efter regn kom alltså solsken.
Hur ser det då ut efter Corona, kommer det solsken då också - ja, visst gör det, tyvärr kommer dock många inte få uppleva det och för en del kommer det att ta lång tid innan solskenet kommer. Därför kan det väl med all rätt ifrågasättas om det kommer solsken efter regn - i alla fall för alla. Tänker i första hand på alla som mist en nära anhörig, för dem kommer det nog att dröja innan det upplever solsken i sina liv.
Tänker också på alla de vars ekonomi brakat samman genom uppsägningar och arbetslöshet. Att få mattan, d v s grunden för ekonomin, undanryckt måste vara en traumatisk upplevelse - det kommer att ta tid innan man upplever solsken om man någonsin gör det.
När länders ekonomi skakas i sina grundvalar och verksamheter allt ifrån enmansföretag till internationella koncerner tvingas lägga ner sin verksamhet - permanent eller temporärt så drabbas den enskilda människan hårt.
I mångt och mycket kommer sannolikt Corona och Covid 19 innebära en omstart. Industrier kommer att läggas ner och nya kommer att ersätta när världen startar om. Lokaler som inrymt caféer, barer eller restauranger och som står tomma eller igenbommad idag kommer att öppnas igen, kanske inte för samma verksamhet men de kommer att öppna.
Vilken omställning omstarten innebär är svårt att sia om men jag ska försöka mig på några nedslag nästa vecka.
Rubriken blev mer talande än vad jag trott. Nyss drabbades ön av ett rejält åskoväder inklusive skyfall enligt SMHI. Men reda 5 min efter senaste regndropparna skymtar jag solen .
Efter regn kommer solsken
Efter regn kom alltså solsken.
Hur ser det då ut efter Corona, kommer det solsken då också - ja, visst gör det, tyvärr kommer dock många inte få uppleva det och för en del kommer det att ta lång tid innan solskenet kommer. Därför kan det väl med all rätt ifrågasättas om det kommer solsken efter regn - i alla fall för alla. Tänker i första hand på alla som mist en nära anhörig, för dem kommer det nog att dröja innan det upplever solsken i sina liv.
Tänker också på alla de vars ekonomi brakat samman genom uppsägningar och arbetslöshet. Att få mattan, d v s grunden för ekonomin, undanryckt måste vara en traumatisk upplevelse - det kommer att ta tid innan man upplever solsken om man någonsin gör det.
När länders ekonomi skakas i sina grundvalar och verksamheter allt ifrån enmansföretag till internationella koncerner tvingas lägga ner sin verksamhet - permanent eller temporärt så drabbas den enskilda människan hårt.
I mångt och mycket kommer sannolikt Corona och Covid 19 innebära en omstart. Industrier kommer att läggas ner och nya kommer att ersätta när världen startar om. Lokaler som inrymt caféer, barer eller restauranger och som står tomma eller igenbommad idag kommer att öppnas igen, kanske inte för samma verksamhet men de kommer att öppna.
Vilken omställning omstarten innebär är svårt att sia om men jag ska försöka mig på några nedslag nästa vecka.
Rubriken blev mer talande än vad jag trott. Nyss drabbades ön av ett rejält åskoväder inklusive skyfall enligt SMHI. Men reda 5 min efter senaste regndropparna skymtar jag solen .
Efter regn kommer solsken
lördag 27 juni 2020
Igår blev idag
Jag utlovade en kort reflektion över min cykeltur hem från sommarhuset, den skulle ha gjorts och publicerats igår men det får bli idag istället.
Ibland slås jag av tanken att jag kanske har Corona och Covid 19 - när det går tungt uppför en trappa eller liknande kommer tanken ibland. Men kan man cykla i något så när tempo i 45 min kan det inte vara särskilt allvarligt i alla fall. I förrgår på hemväg, min tredje 18 km tur på två dagar kändes benen lite kraftlösa ett tag. Troligen cyklade jag ganska fort för när jag kom i kapp en fullutrustad man i o f s på en MTB och la mig bakom honom så kändes det ganska vilsamt. Efter någon km skulle vi passera ett par som fincyklade. Precis vid omkörningen upptäckte mannen på MTB att han fått sällskap, omtänksamt gick han ganska snävt in framför de fincyklande för att underlätta min omkörning av alla tre - jag som tänkte fortsätta min vilsamma tur bakom honom ett tag till. Nåja djävulen flög i mig och jag tänkte då trampar jag väl på allt jag har ett tag så jag får lite lucka. Efter ett 10- tal meter var jag uppe i 40 km/h, såg jag senare på min träningsapp, kändes som jag flög fram och ansträngningen var inte så hög- än. Efter ca 1500 m kom en svag uppförsbacke - där kom stumheten och tröttheten som ett expressbrev.
Nåväl, inne i bebyggelse så tempot skulle ner och benen fick välbehövlig återhämtning.
Gårdagen var nästan magisk - ute på ön med två av barnen, vedklyvning, oljning av möbler och däck. Allt under en klarblå himmel och med en svag bris som knappt svalkade. Temperaturen i Vänern fantastisk, många sköna bad blev det.
Kvällen gick heller inte av för hackor, en god bit mat och ett gott vin tillsammans med hemmavarande dotter på balkongen. Jag blev sittandes där fram till det blivit ny dag och njöt av den ljumma härliga kvällen - det är bäst att passa på, en temporär köldknäpp är i antågande, tydligen ska det bli runt 20 grader nästa vecka.
Ibland slås jag av tanken att jag kanske har Corona och Covid 19 - när det går tungt uppför en trappa eller liknande kommer tanken ibland. Men kan man cykla i något så när tempo i 45 min kan det inte vara särskilt allvarligt i alla fall. I förrgår på hemväg, min tredje 18 km tur på två dagar kändes benen lite kraftlösa ett tag. Troligen cyklade jag ganska fort för när jag kom i kapp en fullutrustad man i o f s på en MTB och la mig bakom honom så kändes det ganska vilsamt. Efter någon km skulle vi passera ett par som fincyklade. Precis vid omkörningen upptäckte mannen på MTB att han fått sällskap, omtänksamt gick han ganska snävt in framför de fincyklande för att underlätta min omkörning av alla tre - jag som tänkte fortsätta min vilsamma tur bakom honom ett tag till. Nåja djävulen flög i mig och jag tänkte då trampar jag väl på allt jag har ett tag så jag får lite lucka. Efter ett 10- tal meter var jag uppe i 40 km/h, såg jag senare på min träningsapp, kändes som jag flög fram och ansträngningen var inte så hög- än. Efter ca 1500 m kom en svag uppförsbacke - där kom stumheten och tröttheten som ett expressbrev.
Nåväl, inne i bebyggelse så tempot skulle ner och benen fick välbehövlig återhämtning.
Gårdagen var nästan magisk - ute på ön med två av barnen, vedklyvning, oljning av möbler och däck. Allt under en klarblå himmel och med en svag bris som knappt svalkade. Temperaturen i Vänern fantastisk, många sköna bad blev det.
Kvällen gick heller inte av för hackor, en god bit mat och ett gott vin tillsammans med hemmavarande dotter på balkongen. Jag blev sittandes där fram till det blivit ny dag och njöt av den ljumma härliga kvällen - det är bäst att passa på, en temporär köldknäpp är i antågande, tydligen ska det bli runt 20 grader nästa vecka.
torsdag 25 juni 2020
Long time - no see
Efter lång tid har jag hittat Torrbloggen igen.
Ska försöka hålla tag i den och leverera lite igen.
Vilken sommar vi har så här långt - fantastiskt, sol och värme, lite regn emellanåt. det är redan bad varmt i vattnet.
Om det inte vore för Corona och Covid 19 - detta djävulska virus- så vore det närmast en perfekt sommar.
Covid 19 skapar så mycket stress, oro, ovisshet, rädsla och ansträngda relationer. Hur många bär inte på en stor oro för att bli smittade och en stor rädsla för vad det skulle innebära för dem, rentav en rädsla för att de inte ska överleva.
Många bär misstroende mot medmänniskor, är de tillräckligt noga med handhygien, håller de avstånden, har de varit i kontakt med smittade, är de rent av smittade - frågorna och misstankarna är många och utgör tyvärr grogrund för osämja.
Misstroende finns också i ett större perspektiv - mellan länder och regeringar. Beskyllningar om att länder agerar felaktigt syns ofta i pressen, endera har man för stränga regler och bromsar därför ekonomi och samhälle för hårt eller så är man för slapphänt och bidrar till okontrollerad smittspridning. Sedan kan man naturligtvis inte hålla sig från att hävda att ett eller annat land medvetet spridit detta virus. Vad som är rätt eller fel och vem som har rätt eller fel får framtiden utvisa.
Jag har en flygresa bokad, den börjar i Göteborg och ska sedan ta mig ut i Europa via Stockholm. Nu har flygbolaget lagt om rutten så nu läggs Oslo till som mellanlandning och flygplansbyte inkl några timmars väntan. Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna ansluta till Oslo via en direktbuss som verkar gå men norska UD sade tydligt nej på min fråga. Uppenbarligen tillåts jag uppehålla mig på ena sidan säkerhetskontrollen men inte den andra.
Många europeiska länder har börjat en normaliseringsprocess efter att ha varit helt stängda, jag tror de har gjort fel från början och när de nu börjar öppna upp igen finns det risk att de bittert får erfara detta - hoppas bara de har sans att vidta mindre begränsningar och inte tokstoppa igen. Jag tror nämligen inte vi kommer undan Covid, endera får vi viruset eller ett vaccin och en nedstängning kommer sannolikt bara att fördröja möjligheter till normalisering om inte ett vaccin finns i faggorna.
Nog om Corona, Covid och allt elände detta för med sig.
Idag en ledig dag som bjudit på fantastiskt väder. Cyklade 45 min till mitt sommarhus, det var varmt men kroppen måste få sitt om jag ska orka med höstens motionsutmaning - mer om den senare, i höst sannolikt.
Väl på plats vidtog vedklyvning innan en sen lunch. Att klyva ved med en vedklyv känns nästan som fusk - men det är bekvämt att slippa svinga yxan. Värmen gjorde att arbetet med den hydraliska klyven mer än väl räckte till för någon liters vätskeförbrukning, att jobba med yxa hade jag nog inte mäktat med idag. Efter en god sommarlunch, grillad karré och potatissallad tog jag mig ett långt dopp i Vänern - underbar vattentemperatur, även för en badkruka som jag.
Cykelturen hem kommenteras imorgon.
Ska försöka hålla tag i den och leverera lite igen.
Vilken sommar vi har så här långt - fantastiskt, sol och värme, lite regn emellanåt. det är redan bad varmt i vattnet.
Om det inte vore för Corona och Covid 19 - detta djävulska virus- så vore det närmast en perfekt sommar.
Covid 19 skapar så mycket stress, oro, ovisshet, rädsla och ansträngda relationer. Hur många bär inte på en stor oro för att bli smittade och en stor rädsla för vad det skulle innebära för dem, rentav en rädsla för att de inte ska överleva.
Många bär misstroende mot medmänniskor, är de tillräckligt noga med handhygien, håller de avstånden, har de varit i kontakt med smittade, är de rent av smittade - frågorna och misstankarna är många och utgör tyvärr grogrund för osämja.
Misstroende finns också i ett större perspektiv - mellan länder och regeringar. Beskyllningar om att länder agerar felaktigt syns ofta i pressen, endera har man för stränga regler och bromsar därför ekonomi och samhälle för hårt eller så är man för slapphänt och bidrar till okontrollerad smittspridning. Sedan kan man naturligtvis inte hålla sig från att hävda att ett eller annat land medvetet spridit detta virus. Vad som är rätt eller fel och vem som har rätt eller fel får framtiden utvisa.
Jag har en flygresa bokad, den börjar i Göteborg och ska sedan ta mig ut i Europa via Stockholm. Nu har flygbolaget lagt om rutten så nu läggs Oslo till som mellanlandning och flygplansbyte inkl några timmars väntan. Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna ansluta till Oslo via en direktbuss som verkar gå men norska UD sade tydligt nej på min fråga. Uppenbarligen tillåts jag uppehålla mig på ena sidan säkerhetskontrollen men inte den andra.
Många europeiska länder har börjat en normaliseringsprocess efter att ha varit helt stängda, jag tror de har gjort fel från början och när de nu börjar öppna upp igen finns det risk att de bittert får erfara detta - hoppas bara de har sans att vidta mindre begränsningar och inte tokstoppa igen. Jag tror nämligen inte vi kommer undan Covid, endera får vi viruset eller ett vaccin och en nedstängning kommer sannolikt bara att fördröja möjligheter till normalisering om inte ett vaccin finns i faggorna.
Nog om Corona, Covid och allt elände detta för med sig.
Idag en ledig dag som bjudit på fantastiskt väder. Cyklade 45 min till mitt sommarhus, det var varmt men kroppen måste få sitt om jag ska orka med höstens motionsutmaning - mer om den senare, i höst sannolikt.
Väl på plats vidtog vedklyvning innan en sen lunch. Att klyva ved med en vedklyv känns nästan som fusk - men det är bekvämt att slippa svinga yxan. Värmen gjorde att arbetet med den hydraliska klyven mer än väl räckte till för någon liters vätskeförbrukning, att jobba med yxa hade jag nog inte mäktat med idag. Efter en god sommarlunch, grillad karré och potatissallad tog jag mig ett långt dopp i Vänern - underbar vattentemperatur, även för en badkruka som jag.
Cykelturen hem kommenteras imorgon.
söndag 1 mars 2015
Tankar efter VM på längdskidor eller var det NM?
Petter Nortug jr är störst, det är bara att torka i sig.
Maken till taktisk skidlöpare finns inte, maken till kraftpaket finns inte, maken till explosiv förmåga finns heller inte. Det vet Petter också, det är därför han kan åka som han gör, varför göra onödigt jobb när kapaciteten finns att åka ikapp minuters försprång de sista kilometerna i ett lopp.
Osportsligt att inte hjälpa till och göra grovjobbet - nej, inte alls, det är ju en tävling man mot man. Där har alla att lägga upp sin insats utifrån hur de tror de kan få största möjliga fördel.
På damsidan finns inte riktigt samma överlägsenhet Therese Johaug och Marit Björgen i all ära, när de är i form är de näst intill oslagbara. De är dock inte lika formstarka som Petter. Det är dock oerhört fascinerande att se Johaugs frekvens och uthållighet eller att se Björgens jämna, vägvinnande, höga tempo.
Vad finns därefter då? Jo ett koppel av skidlöpare från i första hand de tre stora nordiska skidlöpar nationerna. Visst finns där ryssar, tyskar, fransmän, italienare och amerikaner som kan lyckas när de har en bra dag men den nordiska bredden och jämnheten saknas.
Detta är en risk för längdskidåkningen, om inte andra nationer växer sig starka inom kort kommer sannolikt det internationella intresset för sporten att minska, därmed inte sagt att det blir som med bandyn men något däråt.
Maken till taktisk skidlöpare finns inte, maken till kraftpaket finns inte, maken till explosiv förmåga finns heller inte. Det vet Petter också, det är därför han kan åka som han gör, varför göra onödigt jobb när kapaciteten finns att åka ikapp minuters försprång de sista kilometerna i ett lopp.
Osportsligt att inte hjälpa till och göra grovjobbet - nej, inte alls, det är ju en tävling man mot man. Där har alla att lägga upp sin insats utifrån hur de tror de kan få största möjliga fördel.
På damsidan finns inte riktigt samma överlägsenhet Therese Johaug och Marit Björgen i all ära, när de är i form är de näst intill oslagbara. De är dock inte lika formstarka som Petter. Det är dock oerhört fascinerande att se Johaugs frekvens och uthållighet eller att se Björgens jämna, vägvinnande, höga tempo.
Vad finns därefter då? Jo ett koppel av skidlöpare från i första hand de tre stora nordiska skidlöpar nationerna. Visst finns där ryssar, tyskar, fransmän, italienare och amerikaner som kan lyckas när de har en bra dag men den nordiska bredden och jämnheten saknas.
Detta är en risk för längdskidåkningen, om inte andra nationer växer sig starka inom kort kommer sannolikt det internationella intresset för sporten att minska, därmed inte sagt att det blir som med bandyn men något däråt.
söndag 1 juni 2014
Garanterad galenskap
5h 29" så lång tid tillbringade jag på Stockholm maratons bana igår. Lidandet pågår fortfarande.
SJ transporterade mig i tid till Sthlm, trots byte till buss i Södertälje, tack för det SJ. T- bana till stadion för hämtning av nummerlapp m m.
La lite tid på att handla när jag ändå var där, mat var det tyvärr ändå försent för, något jag led av i minst tre timmar lite senare under dagen.
Åkte sedan till min arbetsplats i Sthlm och bytte om. Min löparklocka som jag så noga laddat och kontrollerat innan avfärd från karlstad var död. Detta är andra gången samma sak händer inför sthlm marathon, ska jag kanske inte springa här.
Konstigt nog blev jag sen. När jag så småningom lämnade in mina överdragskläder hade starten gått en minut tidigare.
Eftersom jag är erfaren, detta var min tredje mara i Sthlm, så visste jag att det inte spelade någon roll. Jag skulle ändå få vänta på att korsa startlinjen p g a det, stora deltagarantalet.
Min målsättning att springa fem km och gå en och sedan upprepa detta sex gånger till gick åt pepparn direkt p g a lite envishet. Sprang nog sådär en 19 - 20 km innan första riktiga gångpasset, dumt mycket dumt, då var redan kroppen helt slut. Den som tror att man kan återhämta sig under ett pågående maratonlopp har lite fel, i a f avseende min kropp.
Benen värkte, puls och andning rusade vid minsta ansträngning, tror jag, pulsen kunde jag inte mäta p g a debaclet med löparklockan. Munnen kändes som en öken trots ivrigt drickande av två muggar vid varje väteskestation. Vid 20 km drack jag också en av fyra med havda energigeler, fy f*n vad sött. Munnen klibbade ihop under den kommande km, ingen mer egen dryck under detta lopp, sannolikt ett misstag.
Efter olidliga, korta, löpnings mellan gångpassen var jag till slut i mål. Tröja, medalj, banan, dryck, flaska, korv, öl och kaffe gjorde mig inte piggare. Försökte ta mig mig överdragskläder och lyckades efter tio minuters lidande med kramp och ben som vägrade böja på sig.
T- banan tillbaka till jobbet och en välförtjänt dusch. Att röra sig började nu bli knappt uthärdligt. T- banan igen nu till Vapiano och en välförtjänt middag och öl. Deras pasta är gudomlig, synd att jag var tvungen att resa på mig, hade gärna suttit kvart ett dygn eller så men bussen, ja, bussen hem väntade. Hemma igen vid 3, sängen kändes mer underbar än på länge.
Att jag var tvungen att näst,an knäcka mig själv genom att behöva gå på toa två ggr under natten får väl ses som ett tecken på att återhämtningen förlöpte väl.
Morgonen vill jag helst inte prata om. Ni anar inte hur lång tid det kan ta att komma ur en säng eller gå nerför fjorton trappsteg, får att inte tala om vilken smärta dessa fjorton trappsteg kan förorsaka.
Nu kan det bara bli bättre hoppas jag, nästa år ska jag träna det kan nog höja upplevelsen av Sthlm marathon lite.
SJ transporterade mig i tid till Sthlm, trots byte till buss i Södertälje, tack för det SJ. T- bana till stadion för hämtning av nummerlapp m m.
La lite tid på att handla när jag ändå var där, mat var det tyvärr ändå försent för, något jag led av i minst tre timmar lite senare under dagen.
Åkte sedan till min arbetsplats i Sthlm och bytte om. Min löparklocka som jag så noga laddat och kontrollerat innan avfärd från karlstad var död. Detta är andra gången samma sak händer inför sthlm marathon, ska jag kanske inte springa här.
Konstigt nog blev jag sen. När jag så småningom lämnade in mina överdragskläder hade starten gått en minut tidigare.
Eftersom jag är erfaren, detta var min tredje mara i Sthlm, så visste jag att det inte spelade någon roll. Jag skulle ändå få vänta på att korsa startlinjen p g a det, stora deltagarantalet.
Min målsättning att springa fem km och gå en och sedan upprepa detta sex gånger till gick åt pepparn direkt p g a lite envishet. Sprang nog sådär en 19 - 20 km innan första riktiga gångpasset, dumt mycket dumt, då var redan kroppen helt slut. Den som tror att man kan återhämta sig under ett pågående maratonlopp har lite fel, i a f avseende min kropp.
Benen värkte, puls och andning rusade vid minsta ansträngning, tror jag, pulsen kunde jag inte mäta p g a debaclet med löparklockan. Munnen kändes som en öken trots ivrigt drickande av två muggar vid varje väteskestation. Vid 20 km drack jag också en av fyra med havda energigeler, fy f*n vad sött. Munnen klibbade ihop under den kommande km, ingen mer egen dryck under detta lopp, sannolikt ett misstag.
Efter olidliga, korta, löpnings mellan gångpassen var jag till slut i mål. Tröja, medalj, banan, dryck, flaska, korv, öl och kaffe gjorde mig inte piggare. Försökte ta mig mig överdragskläder och lyckades efter tio minuters lidande med kramp och ben som vägrade böja på sig.
T- banan tillbaka till jobbet och en välförtjänt dusch. Att röra sig började nu bli knappt uthärdligt. T- banan igen nu till Vapiano och en välförtjänt middag och öl. Deras pasta är gudomlig, synd att jag var tvungen att resa på mig, hade gärna suttit kvart ett dygn eller så men bussen, ja, bussen hem väntade. Hemma igen vid 3, sängen kändes mer underbar än på länge.
Att jag var tvungen att näst,an knäcka mig själv genom att behöva gå på toa två ggr under natten får väl ses som ett tecken på att återhämtningen förlöpte väl.
Morgonen vill jag helst inte prata om. Ni anar inte hur lång tid det kan ta att komma ur en säng eller gå nerför fjorton trappsteg, får att inte tala om vilken smärta dessa fjorton trappsteg kan förorsaka.
Nu kan det bara bli bättre hoppas jag, nästa år ska jag träna det kan nog höja upplevelsen av Sthlm marathon lite.
fredag 30 maj 2014
Har galenskapen nått sitt max?
Efter en vår nästan helt utan träning känner jag mig allt annat än i form. Redan före jul så började jag känna mig ur form, lite småsnuvig och med lätt feber. Sannolikt var det bara latmasken men jag lyckades inte tränga undan obehaget och börja träna. Under våren blev det än värre och efter en tre veckors semester i USA så ökade dessutom vikten rejält. Inför nästa resa, en skidresa till Österrike, så bröt en rejäl förkylning ut. Var helt däckad under två dagar och rejält låg presterande de kommande tre skiddagarna.
Varför är då detta maximal galenskap?
Jo, idag är det dags för årets Stockholm maraton och jag ska delta för tredje året i rad. Har dock aldrig varit så otränad förut. Förutom två maror i Sthlm har jag deltagit i en mara i Helsingfors också. Jag har aldrig lyckats springa hela sträckan utan att gå och har därför aldrig presterat speciellt bra tider, 4h42" är den bästa tiden hittills. Den tiden lär inte bli slagen i år, hoppas komma i mål innan snöret dras. Maxtiden är sex timmar och jag är rädd att det kan bli tufft.
Undrar varför jag utsätter mig för denna galenskap. Banan i Sthlm är inte rolig ens. Magen känns uppblåst, jag har känning i en vad och konditionen är helt under isen, blev trött av att cykla några kilometer igår kväll. För säkerhets skull så laddad jag upp med tre öl, en snaps och pyttipanna igår. Måste nog äta lite pasta sedan.
Förra året kom jag 26 km innan jag var "tvungen" att gå första gången, i år satsar jag på fem km och sedan en km gång, upprepar jag det sju ggr så är jag i mål.
Varför är då detta maximal galenskap?
Jo, idag är det dags för årets Stockholm maraton och jag ska delta för tredje året i rad. Har dock aldrig varit så otränad förut. Förutom två maror i Sthlm har jag deltagit i en mara i Helsingfors också. Jag har aldrig lyckats springa hela sträckan utan att gå och har därför aldrig presterat speciellt bra tider, 4h42" är den bästa tiden hittills. Den tiden lär inte bli slagen i år, hoppas komma i mål innan snöret dras. Maxtiden är sex timmar och jag är rädd att det kan bli tufft.
Undrar varför jag utsätter mig för denna galenskap. Banan i Sthlm är inte rolig ens. Magen känns uppblåst, jag har känning i en vad och konditionen är helt under isen, blev trött av att cykla några kilometer igår kväll. För säkerhets skull så laddad jag upp med tre öl, en snaps och pyttipanna igår. Måste nog äta lite pasta sedan.
Förra året kom jag 26 km innan jag var "tvungen" att gå första gången, i år satsar jag på fem km och sedan en km gång, upprepar jag det sju ggr så är jag i mål.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)