Efter en vår nästan helt utan träning känner jag mig allt annat än i form. Redan före jul så började jag känna mig ur form, lite småsnuvig och med lätt feber. Sannolikt var det bara latmasken men jag lyckades inte tränga undan obehaget och börja träna. Under våren blev det än värre och efter en tre veckors semester i USA så ökade dessutom vikten rejält. Inför nästa resa, en skidresa till Österrike, så bröt en rejäl förkylning ut. Var helt däckad under två dagar och rejält låg presterande de kommande tre skiddagarna.
Varför är då detta maximal galenskap?
Jo, idag är det dags för årets Stockholm maraton och jag ska delta för tredje året i rad. Har dock aldrig varit så otränad förut. Förutom två maror i Sthlm har jag deltagit i en mara i Helsingfors också. Jag har aldrig lyckats springa hela sträckan utan att gå och har därför aldrig presterat speciellt bra tider, 4h42" är den bästa tiden hittills. Den tiden lär inte bli slagen i år, hoppas komma i mål innan snöret dras. Maxtiden är sex timmar och jag är rädd att det kan bli tufft.
Undrar varför jag utsätter mig för denna galenskap. Banan i Sthlm är inte rolig ens. Magen känns uppblåst, jag har känning i en vad och konditionen är helt under isen, blev trött av att cykla några kilometer igår kväll. För säkerhets skull så laddad jag upp med tre öl, en snaps och pyttipanna igår. Måste nog äta lite pasta sedan.
Förra året kom jag 26 km innan jag var "tvungen" att gå första gången, i år satsar jag på fem km och sedan en km gång, upprepar jag det sju ggr så är jag i mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar