Petter Nortug jr är störst, det är bara att torka i sig.
Maken till taktisk skidlöpare finns inte, maken till kraftpaket finns inte, maken till explosiv förmåga finns heller inte. Det vet Petter också, det är därför han kan åka som han gör, varför göra onödigt jobb när kapaciteten finns att åka ikapp minuters försprång de sista kilometerna i ett lopp.
Osportsligt att inte hjälpa till och göra grovjobbet - nej, inte alls, det är ju en tävling man mot man. Där har alla att lägga upp sin insats utifrån hur de tror de kan få största möjliga fördel.
På damsidan finns inte riktigt samma överlägsenhet Therese Johaug och Marit Björgen i all ära, när de är i form är de näst intill oslagbara. De är dock inte lika formstarka som Petter. Det är dock oerhört fascinerande att se Johaugs frekvens och uthållighet eller att se Björgens jämna, vägvinnande, höga tempo.
Vad finns därefter då? Jo ett koppel av skidlöpare från i första hand de tre stora nordiska skidlöpar nationerna. Visst finns där ryssar, tyskar, fransmän, italienare och amerikaner som kan lyckas när de har en bra dag men den nordiska bredden och jämnheten saknas.
Detta är en risk för längdskidåkningen, om inte andra nationer växer sig starka inom kort kommer sannolikt det internationella intresset för sporten att minska, därmed inte sagt att det blir som med bandyn men något däråt.
