Har galenskapen nått sitt max?

Efter en vår nästan helt utan träning känner jag mig allt annat än i form. Redan före jul så började jag känna mig ur form, lite småsnuvig och med lätt feber. Sannolikt var det bara latmasken men jag lyckades inte tränga undan obehaget och börja träna. Under våren blev det än värre och efter en tre veckors semester i USA så ökade dessutom vikten rejält. Inför nästa resa, en skidresa till Österrike, så bröt en rejäl förkylning ut. Var helt däckad under två dagar och rejält låg presterande de kommande tre skiddagarna.
Varför är då detta maximal galenskap?
Jo, idag är det dags för årets Stockholm maraton och jag ska delta för tredje året i rad. Har dock aldrig varit så otränad förut. Förutom två maror i Sthlm har jag deltagit i en mara i Helsingfors också. Jag har aldrig lyckats springa hela sträckan utan att gå och har därför aldrig presterat speciellt bra tider, 4h42" är den bästa tiden hittills. Den tiden lär inte bli slagen i år, hoppas komma i mål innan snöret dras. Maxtiden är sex timmar och jag är rädd att det kan bli tufft.
Undrar varför jag utsätter mig för denna galenskap. Banan i Sthlm är inte rolig ens. Magen känns uppblåst, jag har känning i en vad och konditionen är helt under isen, blev trött av att cykla några kilometer igår kväll. För säkerhets skull så laddad jag upp med tre öl, en snaps och pyttipanna igår. Måste nog äta lite pasta sedan.
Förra året kom jag 26 km innan jag var "tvungen" att gå första gången, i år satsar jag på fem km och sedan en km gång, upprepar jag det sju ggr så är jag i mål.

Nystart?

Efter en längre tids uppehåll tänkte jag försöka och ta mig i kragen och fylla på min blogg lite då och då.
Nystart kan ju förresten ibland likställas med omstart.
Jag besökte igår en återvinningsstation för att slänga ett tjugotal fönster. Min förhoppning var att det jag slängde på något sätt skulle gå att återvinna, d v s genom en nystart skulle i alla fall delar av materialet komma till användning igen.
Efter lång vänta på att en "klant" som ställt sig framför fel container skulle flytta på sig var det äntligen min tur, jag stod snyggt och prydligt framför containern märkt fönster.
Med ett bekvämt avstånd mellan min släpkärra och containern började jag baxa de tunga fönstren ner i containern. När hälften av arbetet var gjort kom en av anläggningens personal och sa till mig att slänga i containern märkt trä i stället, märkligt och framför allt obekvämt, den stod ju flera meter längre bort med samme "klant" som tidigare parkerad framför.
Bara att börja svettas alltså.
När jag lämnade denna kommunal inrättning funderade jag på om jag verkligen bidragit till återvinning eller nystart, det kändes som att hälften av mina fönster hamnade på fel plats.
Hoppas den här bloggen nystart kommer att kännas bättre.