Förbereder mig för att cykla Halvvättern, d v s 150 km på cykel, maxtiden är nio och en halv timma, och Helsingfors maraton, d v s 42 195 m löpning.
Vet inte vilket som är värst, jo det har jag en klar uppfattning om förresten, det är löpningen. På cykeln går det alltid att vila lite, någonstans finns det alltid en nedförsbacke om än liten så finns den där och då kan man rulla. När man springer så går det lite lättare i nedförsbackarna men inte alls som att rulla vilket man t o m kan gör på flatan om behov skulle uppstå.
Jag har cyklat hela Vättern en gång, 2006, det var fruktansvärt jobbigt, kan ha ett samband med att jag hade förberett mig lite dåligt, tre träningspass om 15 km kändes inte riktigt tillräckligt när jag rastade i Jönköping. När jag rastade vid Medevi brunn, med 40 km kvar till målet, hatade jag allt vad cykel, uppförsbacke och motvind hette, jag hade en babian- rumpa och mina ben orkade knappt lyfta fötterna från marken. Den här gången skall jag vara bättre förberedd därav 71 km cykeltur i söndags, dagen efter!
Dagen efter vadå? Jo, ett löppass om 23 km. Så långt har jag bara sprungit en gång tidigare det var för 30 år sedan när jag sprang kadettloppet i Halmstad, 30 km. Löpningen gick riktigt bra, i a f intill 20 km sedan var det tungt. Jag har dock goda förhoppningar om att klara både cykelturen i juni och löpningen i augusti utan alltför stora vedermödor, den här gången är jag ju tränad.
Något jag inte är tränad för och sannolikt aldrig kommer att bli är för den saknad jag känner vid förlusten av en underbar vän. Jag menar UNDERBAR VÄN!
Jag har gjort vännen arg och nu är vår bekantskap över. Det känns betydligt mycket tyngre än ovan nämnda träningar och lopp. Har bara mig själv att skylla, hoppas på bättring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar