Trött som en Gnu sitter jag på tåget. Tre dagars intensivt arbete sätter spår ibland. Idag försökte jag vara passiv medlyssnare på ett telefonmöte samtidigt som jag försökte vara aktiv ledare av ett annat möte, den passiva delen gick sådär.
Konstigt hur upplevelser kan förändras efter lite eftertanke och reflektion. Igår hade jag ett utvecklingssamtal med min chef, när vi avslutade så kändes allt bra och jag var ganska nöjd. När jag kom till hotellet ett par timmar senare så gav jag mig ut på en liten joggingtur. För mig är joggingturer en fysisk ansträngning och en mental vila, tankarna flödar fritt, hjärnan ägnar sig åt det den tycker att den behöver, många är de problem och funderingar som fått sina lösningar under mina joggingpass. Igår blev det nog tvärtom, tankarna flödade som vanligt fritt, hjärtat bankade, lungarna och musklerna värkte i uppförsbacken när plötsligt tankarna lett mig genom utvecklingssamtalet. Känslan av missnöje drabbade mig med sådan kraft att all uppfattning om fysisk ansträngning försvann. Det vill säga det fanns inget missnöje med huvuddelen av det som avhandlats, dock kände jag mig kränkt och nästan misshandlad av det resultat som samtalet gav. En joggingtur och hela upplevelsen blev plötsligt en helt annan.
Detta är kanske något man kan nyttja i större omfattning. En joggingtur efter varje negativ upplevelse och den förvandlas till något positivt istället, vore inte det något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar