På spåret 2

På tåget, eller X 2000 som SJ föredrar att kalla det. Återigen en resa till huvudstaden. Utan att överdriva, i alla fall inte alltför mycket har jag gjort den här resan ca 375 gånger. Det blir ca 750 enkelresor, fantastiskt jag når snart 1 000 enkelresor. Borde ha massor att gnälla över, och det har jag, men ser man till antalet resor så är det kanske 15% som inte varit ok eller ganska nära ok. Av de 15% så har några varit rena katastrofen men det ska jag återkomma till någon gång när jag är irriterad på SJ eller Trafikverket så att jag får rätt touch på det hela.
Energin sitter fortfarande i, igår räckte den till ett träningspass på cykel, inte långt men 17 km får räcka när det är första gången. Att susa fram i 20 - 25 km/h på cykel när det är nästan vindstilla borde vara en njutning men igår gjorde de cirka 1 000 000 tonen grus att det kändes som att cykla i en kall öken.
Hoppas inte all snöröjning förbrukat pengarna så att kommunen inte har råd att sopa cykelbanorna.
Upptäckte att sadeln lutade för mycket framåt, jag har ställt in den så för att inte hela paketet skall somna efter 500 meters cykling vilket är oerhört obehagligt,  så jag hade full sjå att sitta kvar. Vet inte vilket som är mest obehagligt att helapaketet sover eller att den smala delen på sadeln känns som stringkalsonger. Lutar nog åt stringen, därför blir det justering av sadel innan nästa cykeltur.
Cykel i all ära, i går mötte jag säkert 10 personer som var ute och joggade och det ser så skönt ut, jämfört med det är cyklingen så tråkig, beror nog på ovana och att jag glömmer bort hur j*vlig joggingturen är efter några kilometer allrahelst när det inte är en mycket flack bana.
Hoppas hinna med ett kort joggingpass ikväll, kort förresten, så här i början på säsongen, ja jag vet, jag borde hålla i och träna hela vintern också, så finns det inga långa pass. Jag är glad om jag orkar med sex, kilometer alltså, vad trodde du.

Äntligen en ny vecka

Något har fyllt mig med energi och jag känner mig laddad för en ny vecka trots att jag fortfarande är trött efter helgens bravader.
Undrar om det är:

• FBK:s seger över Gnaget
• Det faktum att vi gått över till sommartid
• Insikten av att jag ska få träffa alla underbara (och mindre underbara) arbetskamrater på onsdag och torsdag, vi skall ha en gemensam konferens/ träff
• Insikten av att nästa måndag är det ca 29 grader varmare runt mig
• Det faktum att solen skiner och det verkar bli en fin senvinterdag
• Att alla mina nära och kära verkar må bra och har haft en bra helg

som gör att jag känner mig extra laddad?

Klassfest

Helgens semifinaler mellan Skellefteå och Luleå kan väl betecknas som klassfest, det är ju hur jämt som helst. I den andra semifinalen verkar det vara ett gäng från högstadiet som mötte ett gång från mellanstadiet, tråkigt för AIK men...
Jag var på riktig klassfest i lördags, först lite bowling och några öl sedan middag, eftersnack och lite dans. Jätteroligt att träffa gamla kompisar, tråkig att det var några stycken som missade festen. I några fall kände jag mig som en av sparrisarna i reklamfilmen där de fryses ner för att senare bli tinade igen.

Ändrad uppfattning del 2

Tänk vad ett telefonsamtal med lite empati och sympati kan förändra saker. Min chef ringde i morse och var bedrövad över min reaktion på vårt senaste samtal. Min reaktion var inte alls något som var förväntad och chefen upplevede att det sända budskapet inte uppfattas helt korrekt av mig. Chefens omsorg och omtanke fick mig ånyo att ändra uppfattning, inte helt kanske men i alla fall till stor del.
Är jag en vindflöjel??? Usch, hemska tanke!

Dagen efter dagen före

2- 0, jag säger bara 2 - 0 i matcher alltså till FBK mot Solnas falnande hjältar. Publike på Hovet vrålar "Håkan Loob tar den i tvåan", "I Karlstad finns bara kärringar" tränaren (som FBK sparkade mitt under pågående säsong) kallar spelarna i FBK för barnungar. AIK måste vara på gränsen till utbrända som förlorar två gånger i rad mot kärringar och barnungar. Tänk om AIK- klacken la energi på att heja fram sitt lag istället för banal uttalnden om motståndarna, då kanske gnagarna skulle tända till.

På lördag är det ny match - hoppas AIK får lite ordning på sitt spel till dess.  

Generositet - nej tror inte det i alla fall....

Egentligen borde man som FBK- supporter vara generös när läget är så här:
Elitseriens maratontabell
1. FBK
7. Luleå HF
9. AIK
15. Skellefteå AIK

Antal segrar i Elitserien sedan 1976
FBK 9 st
AIK 1 st
Skellefteå AIK 1 st
Luleå HF 1 st
men å andra sidan varför skulle man vara det???

Ändrad uppfattning

Trött som en Gnu sitter jag på tåget. Tre dagars intensivt arbete sätter spår ibland. Idag försökte jag vara passiv medlyssnare på ett telefonmöte samtidigt som jag försökte vara aktiv ledare av ett annat möte, den passiva delen gick sådär.
Konstigt hur upplevelser kan förändras efter lite eftertanke och reflektion. Igår hade jag ett utvecklingssamtal med min chef, när vi avslutade så kändes allt bra och jag var ganska nöjd. När jag kom till hotellet ett par timmar senare så gav jag mig ut på en liten joggingtur. För mig är joggingturer en fysisk ansträngning och en mental vila, tankarna flödar fritt, hjärnan ägnar sig åt det den tycker att den behöver, många är de problem och funderingar som fått sina lösningar under mina joggingpass. Igår blev det nog tvärtom, tankarna flödade som vanligt fritt, hjärtat bankade, lungarna och musklerna värkte i uppförsbacken när plötsligt tankarna lett mig genom utvecklingssamtalet. Känslan av missnöje drabbade mig med sådan kraft att all uppfattning om fysisk ansträngning försvann. Det vill säga det fanns inget missnöje med huvuddelen av det som avhandlats, dock kände jag mig kränkt och nästan misshandlad av det resultat som samtalet gav. En joggingtur och hela upplevelsen blev plötsligt en helt annan.
Detta är kanske något man kan nyttja i större omfattning. En joggingtur efter varje negativ upplevelse och den förvandlas till något positivt istället, vore inte det något.